Detta är ett utdrag från Then Swenska Argus och är skrivet av Olof von Dalin nån gång under 1730-talet. Han debatterar emot det franska inflytandet på det svenska språket och jag fastnade för språket och hans argument. Det är nationalistiskt och solidariskt.
"Om hwar och en Swensk förstodo Swenska Språket af grund; så skulle wårt liufwa Fostermåhl få sin tillbörliga wördnad. Jag wet intet hwad rasande Dårskap hindrar oss derifrån: Språket är i sig sielf intet hårt som tyskan, intet hopplåckat som Engelskan, intet upblåst som Spanskan, intet wekligt som Italienskan, intet obändligt som Pålskan, intet wildt som Ryskan, intet bräkande som Danskan etc. Det är Lent och likwäl Starkt, Rent och likwäl Rikt, Enfaldigt och likwäl Högt, Tappert och likwäl Läckert. (---) Men oaktadt alt detta, will man hellre tala och skriwfa utländska, blott derför at det är utländskt."
Vem säger så idag, vem pratar så idag. Ingen gör det vilket är synd. Idag ska allt vara så kort och enkelt som möjligt. Ett annat bra exempel på hur detaljrikt och storslaget språket var då kan man se på Declaration of Independance.
"But when a long train of abuses and usurpations, pursuing invariably the same Object evinces a design to reduce them under absolute Despotism, it is their right, it is their duty, to throw off such Government, and provide new Guards for their future security."
Det är också unikt och starkt och folk pratar tyvärr inte så längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar