Eos hade än en gång gett världen gryningens varma strålar. De värmde träd och sten, luft och vatten, djur och människa, fattig och rik. Men just idag kunde ingenting värma Medea ty hennes hjärta var brustet i tusen bitar. En blick in i hennes ögon var nog för att känna ångest och ilska för en hel livsålder. Vad kan ha hänt denna kvinna?
-Oh Medea, vilken ondska är det som tynger ditt hjärta? frågade jag.
-Det ska jag förklara för dig, man. Jason, min man...min föredetta man har lämnat mig så att han kan gifta sig med den unga kungadottern. Han säger att det är av godhet till mig och barnen men jag tvivlar. Lycka är inte bara pengar och makt. Vad hände med kärleken som segrade i allt. hon bet sig i läppen när hon tänkte på det onda öde som givits henne.
-Jag kan förstå din ilska Medea. Det är inte hedersvärt av en man att ge upp sin familj; även om hans avsikter var goda så rättfärdigar inte det ett sådant brott. Nej, familjen är det viktigaste och lycka kan inte köpas, som din Jason tycks tro.
Medea tittade upp och för blott en sekund kunde man se glädje och hopp. Men denna sekund sprang iväg lika fort som den kom och än en gång var hennes ögon svarta.
-Jag säger dig nu, Medea, att vi ska bringa ordning till detta. Vart är din Jason?
Även för en främling som en själv tog det inte lång tid att hitta denna Jason. Det var bara att följa leden av folk och hålla utkik efter de kungliga vakterna.
-Oh, Jason som fann det gyllene skinnet. Du går som en man som bär en stor heder, men säg mig då, vart kan jag finna denna i en man som du.
Jason blickade bakåt mot mig och satte en skarp blick i mina ögon.
-Vad är det du säger, främling. Vilken större heder och ära kan en man som jag få för att finna det gyllene skinnet. Vad vet du om detta?
En paus kom och vi granskade varandras ögon. Jag såg att hans ögon var ledsna, men det var inte av skam utan av en enkel uppgivenhet för att han inte kunnat fått Medea dit han ville.
-Jag försökte aldrig frånta dig din heder du fick av att hämta skinnet. Den hedern fråntog du dig själv i samma stund som du lämnade din fru Medea för ett liv i lyx.
-Vem är du som vågar säga såna ord till mig!? skrek jason ut i ilska.
-Jag är blott en simpel vandrare som råkat på en brusten kvinna. Det finns många av dessa är jag rädd för men Medeas berättelse om ditt sökande efter lycka är av sitt eget slag. Berätta, hur kan en man överge sin familj för pengar. Vet du ej att kärlek och lycka går hand i hand och att det inte är något man kan handla hos varken juveleraren eller inredaren.
Jason skälvde med kroppen och vände sig sedan om och gick, utan att blicka tillbaka mot mig eller nerför gatan där hans Medea bodde.
-Ack, vad människan kan vara blind!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar