Steven Saylor är en ny stjärna för mig bland romaner. Han är utbildad inom historia och har forskat länge med Romarriket. Det är därför boken Romarblod (2007) är som en portal som för en 2000 år tillbaka in i en spännade och främmande värld.
Genren är deckare och det märks mycket snart då man erbjuds mer analyserande än man kan
få hos en psykolog. Detta ska man inte rygga tillbaka för då man även erbjuds en fascinerande historia som baseras på verkliga rättsmål från den romerska advokaten Cicero.
Rom under senare delen av Republiken är en myllrande stad, den pulserar stolt mitt i
ett imperium. I denna smältugn där kulturer och folkslag krockar bor Hittaren Gordianus, en privatdetektiv, vars jobb är att hitta fakta som är för smutsig eller för hemsk för högt uppsatta romare att gräva i.
Hans klienter är ofta advokater, senatorer eller svartsjuka män. I Romarblod anställs han av
en nybliven advokat vid namn Cicero som ska försvara en fadersmördare. Ett brott som anses vara det grövsta man kan göra då man har dödat sitt eget kött och blod plus att man har vanhedrat guden Jupiter, fader till andra gudar. Jobbet går ut på att hitta bevis som antingen bevisar att han är oskyldig eller skyldig. Tiden är knapp och jakten går från de fina och glamorösa kvarteren i Rom till de mest lortiga och bortglömda vrår som staden har att erbjuda.
Hittaren Gordianus är enkel romersk medborgare som lever ett liv fyllt av resande och
spänning. Han är analyserande, lite klumpig, härdad och smått rå, men innerst inne en god man. Andra karaktärer som är värd att nämna är Tiro, Ciceros personliga slav, som är mer utbildad än Gordianus själv. Sextus Roscius som är den misstänkte fadersmördaren, en förstörd och paranoid man som ihärdigt förnekar sitt brott och Bethesda, Gordianus slav som också är hans älskarinna, hon är en passionerad kvinna som ger en ny syn på slavkvinnor under denna tid. Hon är fräck, självsäker och någorlunda fri.
Denna bok var väldigt bra för mig då jag är mycket intresserad av det Romerska Imperiet. Men det finns många böcker som berättar om Rom och dess invånare men jag kan ärligt säga att Romarblod är den bästa jag läst. Varför? Jo, det första man märker är att berättelsen är otvättad och burdus, med andra ord så existerar det ingen censur eller moraldiskussion om sådant som var helt naturligt under Rom, jag pratar givetvis om nakenhet och sex.
Romarna var mycket frisläppta när det gällde deras sexualitet vilket Romarblod visar, något
som jag har saknat i andra böcker och filmer/serier (bortsett från tv-serien Rome). Jag föredrar detta sätt istället för berättelser som försöker gömma det uppenbara och realistiska. Romarblod släpper på som fylld vattendam en vacker vårvinterdag.
Boken visar också en sida av Rom som man aldrig har sett, den sida som en vanlig
medborgare upplever varje dag och Steven Saylors skrivande gör det hela verkligt. Han är mycket beskrivande och använder starka metaforer och liknelser, tex ”Trädgården låg fortfarande i skugga, men jag kände hur solen påtagligt, nästan hotfullt, smög längs tegelpannorna på taket likt en inbrottstjuv som planerade hur han skulle ta sig in”. Det är därmed trevligt att läsa när man får det uppmålat på detta vis och texten i allmänhet flyter på bra och lättsamt.
Berättarperspektivet är ur Gordianus synvinkel och man får följa med i hans tankesätt
och iakttagelser, något som jag tycker är roligt då man lär känna han in till skinnet plus att man kan komma med egna infallsvinklar och argumentera med hans åsikter.
Man bör läsa denna bok om man gillar deckare där man får tänka lite själv. Gillar
man Romarriket är det förstås ett jätteplus men jag tycker att man kan läsa den ändå även om man inte har något intresse för Rom. Historien är ändå så djup och svänger något oerhört. Slutet är förbryllande och imponerande och inga trådar glöms bort. En toppenbok helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar